Den här omställningen är ganska svår. 

Att vara med någon som är så väldigt mycket Svensson. En sådan som jag verkligen vill vara men inte har en aning om hur. 

Jag är ju mest som en förödande orkan.

Rasar fram. River omkull. Välter. Förstör. 

Jag dricker. Alldeles för mycket. Till den grad att det har förstört allt som någonsin varit bra i mitt liv.

Helt och hållet mitt eget fel. Men inte utan att det finns en jävla massa anledningar bakom. 

Det är dock ingen ursäkt!

Häromkvällen stog vi tillsammans i köket och lagade kalops. 

Så väldigt normalt...

För mig så väldigt fint. Så tryggt.

Jag sa det till honom. 

Han sa att han redan visste. Att han såg det i mina ögon. 

Det är som att han vet vad jag behöver innan jag vet det själv. 

Jag blir osäker. Hur skall man bete sig?

Jag är van vid relationer där alkoholen är nummer ett. 

Där skrik är vanligare än kyssar. 

Där bråk är vanligare än någon som ber en att krypa in i ens famn.

Jag vet inte hur jag skall tolka alla signaler. Bråk är jag van vid men vad är det här?

Vart leder det? Är det över imorgon. Kommer vi plötsligt sluta höras?

Kommer jag fucka upp igen?

Situationen gör mig livrädd. Glad och skräckslagen på samma gång. 

Hur skall en sådan som han kunna vara med en sådan som mig? 

Trasig, alkoholiserad, hopplös, meningslös... 

Jag vill så gärna, så mycket... Men jag vet inte hur. 

Jag vet inte om jag kan.