Och på den 11:e dagen sade ...

 
 
 
 
Och på den 11:e dagen sade ... Inte var det Gud i alla fall utan någon dryg jävel - som sade att:
Nu är det inte länge kvar. Snart är hälften gjort. 
Jag fnyser, vill skrika och drar mig tillbaka in i mitt skal.
 
Jag är inne på 11:e dagen med fotboja. 
11:e dagen av nykterhet. 
Aldrig har dagarna  varit såhär långa. Aldrig.
Kanske är det för att jag inte Får gå ut när jag vill  som jag verkligen känner att jag Vill...Måste ut. 
Innan jag blir galen. 
Sådär alldeles på riktigt.
 
Maktlösheten. Ilskan. Bitterheten.
Hur kunde jag vara så jävla korkad? 
Hur kunde jag sjunka så jävla lågt?
När lät jag alkoholen få en sådan vansinneskontroll över mig?

 
 
 
 
 
Men dom två ynka timmarna jag hade på fri fot igår var fina. 
Lite fiske och lite sol på en plats som ger lugn i själen. Det var behövligt. 
Sedan gjorde det förvisso än mer ont att bli "inlåst" efteråt. Men det var värt det. Det var det verkligen.
Man får ta en minut i taget. En timme. Och det gör jag. 

Idag är det 20 dagar kvar. När man är halvvägs kan man börja räkna ner. 
Kanske känns det lättare då.
 
Nu är det dags att plugga. En del av mitt straff. Sysselsättning. Minst 20 timmar i veckan. 
Jag har 40 timmars studie i Svenska C.
Får jag betyg har jag i alla fall gjort något nyttigt av den här månaden. Det hade kännts bra. Att det inte var helt förgäves. 
Men jag lovar inget. 
Min hjärna är onekligen inte vad den var. 

Och jodå, jag är medveten om vems fel det är! 
 
Jag hoppas att ni får en fin dag i solen. 
Tänk på att allt ni gör får konsekvenser.
Det kan bli en dyrköpt läxa! 
 

ienskog.blogg.se

Ord om glatt och grått. Om livet. Om tankar. Om sådant som betyder något... och sådant som inte betyder någonting alls!

RSS 2.0