Jag lever mitt liv i lådor.

Jag har gjort det i några år.

Det blir så när man inte har ett förråd till sin lägenhet.

Men - när personen vars hus man förvarar sina lådor i skaffar flickvän. En svartsjuk sådan. Då blir det plötsligt svårt och plötsligt har man som egen lägenhet fylld av extremt många lådor. Ö v e r a l l t!

Så skall man sortera. Slänga.

Jag är exceptionellt dålig på att slänga saker. Det gör fysiskt ont. Under revbenen. På riktigt. Jag hatar att slänga. Det känns som att slänga små, små bitar av mig själv.

Och jag är ju redan trasig nog...

Men det måste ju göras. Jag vet ju det. Men det tar tid. Herregud, vilken tid det tar. Och kraft. Extremt mycket kraft.

En låda i taget. Vissa dagar ingen låda alls. Jag tittar på dom. Går förbi, men förmår inte.

Det skaver. Mina minnen.

Jag har hittat säkert ett 20-tal dagböcker. Och jag har inget antal på hur många kuvert med massvis med fotografier.

Jag har inte tittat på dom. Inte ännu.

Kanske när kaoset i lägenheten är borta.

Kanske när jag har julpyntat.

Jag vet att tanken när jag framkallade alla bilder var att göra fotoböcker.

Jag har fortfarande den tanken.

När jag hittat mer kraft.

Snart!

Ett liv i lådor. Total kaos.

Och vi går in i december.

Det var inte såhär det skulle vara.

Jag vill inte slänga mer. Inte förlora flera minnen.

Nu skall jag ta tag i en låda.

Jag måste kunna börja julpynta.