Det är fredag igen. 
Varför känns det alltid som att det är fredag? Jag vet att jag är motvalls som inte gillar fredagar men jag kan verkligen inte hjälpa det. 

Jag har haft veckans andra möte. Det var tungt, men det gick ok. Eller rättare sagt: Jag tror att det gick bra. 
I vanlig ordning minns jag inte riktigt. 
Det var oxå en av sakerna "hon" sade. Du är så duktig på att förtränga och förneka att du inte minns någonting. 
Hon kallade det för ett extremt destruktivt beteende.
Det är ok, det oxå. Jag kommer i alla fall inte minnas vad hon sade om några timmar. 
Beauty of being me. 

I övrigt är det en sådan där arg dag. En dag där jag har lust att kasta saker. Skrika. Vara elak. Bara för att. Ingen anledning alls. 
Eller kanske... men jag kan inte sätta fingret på det. Mer än att jag är sjukt frustrerad. Över Allt. 
Över hur allt är. Hur allt har blivit. Varför jag inte gjort annorlunda. 
Varför har det gått såhär långt? 
Så mest av allt är det nog mig själv jag borde skälla och sparka på. Någon annan bov finns inte. Och det är oxå jävligt frustrerande. Det är alltid lättare att skylla ifrån sig! 
Hey, Im perfect. 
(skratta nu!)

 

Om en timme går det en buss hem. Så att jag kan bädda rent min säng, äta en jäfligt sen frukost och sedan lägga mig i soffan och kolla på Greys Anatomy och läsa lite. 
Något mer kommer det inte bli gjort idag. 
Den där mannen pratade om att hälsa på sedan. Vill han ha kvar alla kroppsdelar kanske han borde stanna kvar hemma. Det hade jag gjort om jag var han i alla fall! 

Pengar om en vecka. En vecka är länge. Väldigt länge.

Färdiggnällt.

 

På återseende!